onsdag 16 januari 2019

En kväll i Priscillas dockskåpsliv

Ikväll är Priscilla alldeles ensam i det Blåa huset. Alfred och lille Gabriel har åkt iväg på en resa. Hon passar på att ta till vara lugnet och samla krafter inför kommande strapatser i dockskåpslivet.

Vad är inte bättre än att börja kvällen med att bada bastu? Det är meditativt och avstressande, renar kropp och själ. Hon kastar ordentligt med bad med doftämnen av tjära och eukalyptus. Det är dimmigt och hett i bastun, hon slänger vatten med skopan på bastuväggarna för att få fuktigare luft och dricker massvis med Coca cola för att hålla vätskebalansen.




När hon tvättat sig går hon ner för trapporna till badrummet och sätter sig vid spegelbordet. Hon sätter sig bakom den svarta skärmen med en målning av en exotisk fågel under en palm i månsken. Hon klär på sig och väljer ut den hudkräm, vars doft tilltalar henne mest just för tillfället.


Rentvättad och fräsch beger hon sig vidare ner ännu några trappor ned till kapellet. Där bara sitter hon en stund med de blåvita ljusen tända på altarbordet. Det är lugnt, stillsamt.


Efter det passar hon på att slå sig ner i Alfreds hörna, som är belägen i rummet invid kapellet. Hon dricker en kopp te ur en muminmugg som hon placerat på det runda, svarta, marmorerade bordet. Den röda golvlampan med fransar lyser upp hörnet i rummet.


Så småningom går hon en våning upp igen och känner att hon är aningen hungrig och besluter sig för att steka pyttipanna i stekpannan.


Efter kvällsmålet sätter hon sig i gungstolen med en god bok.


Det är inte så illa att ibland få göra precis det man vill när man vill och hur man vill!

-------------------------------------------------

(och grejen med denna lilla husvandring i Blåa huset - liksom de flesta av mina korta historier i husen - är att visa upp nya föremål som hittat sina platser.)

söndag 13 januari 2019

Bilder från Lundby dockskåpet

Det är länge sedan jag pysslade i Lundby dockskåpet, men nu har jag fyllt på föremål och möblerat om där. Utmaningen och det roliga i hela projektet nu har varit att försöka göra en helhet av en mängd "mindre föremål i typ Lundby skala" som varken stilmässigt, tillverkningsmässigt eller materialmässigt på något sätt ens liknar varandra.

Jag stannade för de här interiörerna den här gången.







lördag 12 januari 2019

En ilsken besökare i Muminhuset

Himlen är svart, ingen måne, ingen stjärna, ingen komet lyser upp den svarta januarikvällens himmel, inte ens ett vinteråskväder med blixtnedslag dundrar på, inte en enda elektrisk Hattifnatt lyser upp det minsta lilla hörn i Mumindalen. 

Den lilla vandraren som mödosamt gräver sig fram i den djupa snön denna kyliga kväll är lika svart som världen runt omkring. Han är osynlig, smälter in i omgivningen. Han känner sig lika svart inombords också. Han fräser och spottar och känner sig alltigenom svart för att han är så arg och för att han känner sig så hungrig... 

Han når sin destination! Plötsligt ser han många små prickar lysa upp den mörka kvällen och han ser de hemtrevligt varma och inbjudande fönstren glatt lysa mot honom och ropa: Välkommen söta lilla skurk! Han känner sig genast lite bättre till mods. Han vet att här är han alltid välkommen, här får han vara den han är!


Han klättrar längs med repstegen upp till husets högsta tornrum och kikar in...


Där ser han Muminpappan husera om. Muminpappan har hällt upp whisky i två glas. Muminpappan ser inte den svarta inkräktaren som ilsket följer med hans huserande.


Mumintrollet sitter vid sitt arbetsbord och skojar med sina två vita lurvhundar.


Stinky, den lilla ilskna och hungriga inkräktaren smyger sig vidare ner till gästrummet där han sitter en stund och vilar på den gamla slitna soffan. Det var tungt att klättra upp till tornrummet.


Han ser Snorkfröken i sitt rum. Hon har nyligen vårdat sin hy inför nattens skönhetssömn.


Stinky vilar igen en stund, nu i salongen. Han gillar salongen med den stora gnistrande kristallkronan och alla förfäder som bor bakom kakelugnen. I Muminhuset är man aldrig ensam. Det bor någon under varje skosula och dammtuss och alltid är någon trösterikt nog galnare än han själv.


Vandringen fortsätter ner till Muminmammans källare. Där hittar man alltid någonting ätbart och Stinky provsmakar några syltburkar och äter lite stoppad korv och rullsylta. Det känns genast bättre och det svarta inuti blir plötsligt aningen ljusare, men han är ännu sugen på någonting sött... choklad eller kakor...


Då ser han Muminmamman. Hon har tre Hattifnattar på besök. Så här års är risken för åskväder och blixtar liten, så det är ofarligt att ha Hattifnattarna sittande tillsammans med sig vid bordet. De sitter där med stirrande uttryckslös min, säger ingenting, men Muminmamman pratar desto mera med dem. Hon försöker mata kakor i dem, få dem att lite växa till sig. En liten Hattifnatt har hon placerat i Mumintrollets matstol som han använde som liten. "Ta en kaka", säger hon , "så att du växer till dig och orkar vara elektrisk sedan när det behövs!".

Oj, vad Stinky skulle vilja ha av kakorna, snålvattnet rinner på honom. Han kan inte ge sig tillkänna och berätta att han är där, att han också vill han kakor. Han har ju tagit sig in i huset som en tjuv, utan lov. Han kan inte heller snällt be om att få en kaka, han är inte sådan! Han är en skurk, en tjuv, en brottsling, ständigt jagad av polisen. Då måste han också agera som den han är, som en skurk!


En liten stund senare är saken fixad. Han är inte säker på om han såg rätt, men han tror att Muminmamman såg när han tog hela fatet med kakorna och sprang iväg. Han tyckte att hon log mot honom och direkt plockade hon fram ett nytt fat med kakor åt Hattifnattarna.

Stinky går runt i huset med kakfatet en stund för att hitta en riktigt bra plats att äta kakorna på.


Som av sig självt styrs stegen till Muminmammans rum. Han sätter sig på hennes stora mjuka säng med kakfatet framför sig. Det finns två sorter, den ena är hjärtformade pepparkakor. Han smakar och det är så gott, så gott. Är det inte så att man blir snäll av att äta pepparkakor? Blir man kanske ännu snällare av att äta hjärtformade pepparkakor? Han funderar om han själv någon gång kan bli snäll...

Plötsligt känner han sig själv så mild och god och ljus och snäll inombords. Som bortblåst är den ilskna, fräsande Stinky som för en stund sedan grävde sig fram i den svarta kyliga kvällen mot de varma lysande fönstren i Muminhuset. Nu blev han en annan Stinky.


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilder på mitt Muminhus!



torsdag 10 januari 2019

Kinesiska byggsatsens möbler klara

I mitt förra blogginlägg berättade jag att jag fått en kinesisk byggsats med dockskåpsmöbler. Nu har jag pusslat och limmat ihop möblerna, målat och dekorerat dem. De är nu klara att placeras in i något av mina många dockskåp!

Möblerna blev ganska små, betydligt mindre än skala 1:12, men jag har olika skalor på mina dockskåp, så skalan är absolut inget problem. Möblerna kanske passar in i mitt Muminhus eller Lundby dockskåp, får se...

Det var jättekul att pussla och pyssla med den här byggsatsen. Här är bilder på möblerna. Tyvärr ser möblerna gräsliga ut på bild, dels kommer inte färgerna till sin rätt då jag tvingades använda blixt och dels ser man alla klumpiga detaljer då möblerna är så små och fotograferade i närbild. Hujhuj! Och så har jag dessutom haft lite bråttom med fotograferandet, t.ex. pianots ljusstakar är ännu fulla av vitt lim, det har inte hunnit torka.

Den sista bilden är inte möbler från byggsatsen. Det är bl.a. trasiga trärena möbler som jag köpt eller fått någonstans ifrån och nu reparerat, målat och ändrat. Skalan är också större än de kinesiska möblerna. Jag har tappert försökt mig på att måla dekorationspumpor på skåpen, fattar man att det är pumpor? Och att bordet är marmorerat? Och tavlan har en bild från julens adventskalender. Jag hittade en roligt adventskalender i Tallinn och gillar bilderna i den, ska försöka använda flera av bilderna till dockskåpen, tror jag. Ja, de här möblerna blev också klara av bara farten när jag väl var igång med allting!