torsdag 3 december 2015

Det konstiga fyndet: Kistan

När Aino mot kvällssidan går upp på övre våningen för att titta på teve gör hon ett mystiskt fynd. På golvet hittar hon en kista med ett vackert handmålat motiv. Hon har aldrig sett den tidigare, men i sitt stilla sinne har hon nog önskat sig precis just en sådan kista. Det har hon ändå inte berättat för någon, så hur har då någon kunnat veta att hon ville ha just exakt en sådan? Hon fattar ingenting! Vem har varit där? Varför? Och när? Hon har ju varit hemma hela dagen och det borde vara stört omöjligt att släpa upp en så stor kista till övre våningen utan att hon märkt någonting. Medan hon förvånat står och tittar på kistan känns det som om någon skulle iaktta henne, hon ser sig omkring, men hon ser ingen...


Hon öppnar kistan för att titta in i den, kanske kan hon där finna en ledtråd, en hälsning eller ett budskap, som berättar vem som hämtat kistan in i hennes hus. För ett ögonblick tycker hon att rummet fylls av olika väsen, snögubbar och annat...


Håller hon på att bli tokig? Det skulle ju inte vara så konstigt, tänker hon. Hon börjar ju bli lite äldre redan och håller sig mest för sig själv med sina katter och guldfiskar... Men nog tyckte hon ju att rummet för ett ögonblick fylldes av snögubbar...


I kistan hittar Aino några vita paket dekorerade med glansbilder. Då fattar hon precis vad det hela handlar om!


Julens magi! Det handlar om julens magi!



----------------------------------------------------
Poängen med den här berättelsen är att jag vill visa upp mitt senaste dockskåpsfynd, ett jättesött och litet handmålat skrin som jag nyligen köpte av ryska nunnor på en julmarknad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar