lördag 26 september 2015

Mina barbiedockor

Jag har gjort en djupdykning ner i de tre väskorna där jag förvarar mina gamla kära barbiedockor från 1970-talet och utfört en nostalgisk inventering över vad som finns kvar från "barbietiderna". Roliga och givande var lekarna när det begav sig! Jag älskade att leka med barbiedockor, tillverka deras kläder, föremål, bilar och byggde upp hela barbievärldar utom- och inomhus.

Jag har på senare tid på olika sätt fått en viss inblick i vuxna människors intresse för barbiedockor och att ha samlandet av dem som hobby. En del har hundratals otroligt fina barbiedockor i originalförpackningar och känner till dockornas historia, namn och årtal. Det är en hobby som fascinerar mig och som jag nästan också skulle ha lust att köra igång med, men att börja samla barbiedockor och tillbehör som är från 1970-talet och äldre, vilken är en tidsålder som mest skulle intresseras mig, är en hobby som jag inte har varken tid, utrymme eller råd med. Jag har ju redan mina miniatyrer... men om jag på någon loppis förmånligt kommer över en fin gammal barbiedocka så kanske jag köper...

Hittills har jag talat om barbiedockor och min bloggrubrik är "Mina barbiedockor". Egentligen är min rubrik väldigt, väldigt missvisande! De dockor jag här skall visa bilder på är INTE barbiedockor! Jag har hela mitt liv kallat dem barbiedockor och pojkdockorna har jag kallat för "pojkbarbien". Jag kallar dem så fortfarande. Nu vet jag lite mera än tidigare och har förstått att jag aldrig någonsin ägt en äkta barbiedocka! Jag har hela barndomen igenom lekt med simpla billiga kopior tillverkade så där allmänt i Hongkong och som saknar Mattels stämplar på dockornas stjärtar och ryggar. Då talar vi inte om barbies utan om billiga kopior eller kloner eller modedockor.

Det var troligtvis svårt att i min barndoms näromgivning hitta äkta barbiedockor i affärerna och att hitta en pojkdocka var stört omöjligt. Jag hade bara två pojkdockor i barbiestorlek och jag minns att jag hade velat ha flera, men hittade inte. Länge hade jag bara en och plötsligt hittade jag en Stålmannen-docka i Anttila som i storlek passade in bland barbiedockorna.

Det här med barbiedockor är en liten parentes i den här bloggen, jag har ju mina miniatyrer, men jag vill i varje fall bjuda på några bilder av några av barndomens modedockor och en liten modeuppvisning med en del kläder från deras garderob. Vissa av dessa kläder har jag också använt när jag klätt upp mina miniatyrdockor Alfred och Prisilla för fotografering.

Min moster har tillverkat dessa kläder. Till höger en äkta Sindy-docka.

Kläder tillverkade av min moster och mormor.

Byxmode på 1970-talet och min första "pojkbarbie".

Den lilla dockan har sin originalklädsel på sig.

Hemgjorda och köpta kläder blandat.

En liten babydocka fick komma med på bilden.

Bruddockorna är från samma form, men lite olika.

Funtime Sindy i original klädsel och dockan "Tarja".

Den till vänster trodde jag att var äkta Barbie, men icke!

Trodde också att denna, 60-tal, var äkta, men nej!

Superman (Mego corp 1978)) med Sindy.

Äkta Daisy-säng och kläder, men bara huvudet finns kvar, ingen kropp...

Sunshine family 1973; "Peter", "Lena" och "Joakim".

lördag 12 september 2015

En lördagskväll i det blåa huset

Det är lördag kväll i det blå huset. Prisilla har satt eld i bastuugnen och badar bastu. Hon kastar bad med den nya bastuskopan. Hon har länge letat efter en bra skopa och nu har hon hittat en. Den här är precis en sådan som hon vill ha! Hon badar länge, länge, många timmar och det är så renande och terapeutiskt för kropp och själ, det är hälsosamt att ibland få sitta ensam i bastun med endast sina egna tankar och funderingar som sällskap.


Under tiden sysslar Alfred med helt andra saker. Den här lördagskvällen är han inte lat, han tittar inte på tv, han läser inte heller en bok och han äter inte heller chips, sådant som han vanligtvis brukar förströ sig med. Nej, han ordnar saker och ting. Det har kommit in en hel del nya saker till loppisen som han och Prisilla bedriver i husets nedersta våning. Bastuskopan for Prisilla redan i väg med och det fina toalettbordet skulle hon också själv ha. Han ordnar och möblerar om i badrummet så att toalettbordet får rum där, ja, han t.o.m. ordnar och placerar Prisillas parfymer och smycken på toalettbordet.


Sedan bär han en värdefull och vacker silverskål till kapellet som är beläget i husets nedersta våning. Skålen är en donation och skall fungera som dopfunt.


Alfred går in i loppisen. Där råder en fullkomlig kaos av föremål. Det har kommit in en hel del nyheter dit, t.ex. en liten röd stol med en rosa nalle med rosett under hakan och ett mycket vackert guldskrin med en emaljerad blomsterbild på. Egentligen borde loppisen flytta ut från det blåa huset, eftersom lille Gabriel skulle behöva ett eget rum. Han vet inte riktigt hur han skall ordna det där. Det blåa huset är egentligen för litet nu när lille Gabriel flyttat in hos dem, men det ordnar sig nog med utrymmesbristen också, tids nog, tänker han, huvudsaken är att de får ha Gabriel, den lilla fosterpojken, hos sig.


Prisilla har kommit från bastun och klätt sig i ett bekvämt nattlinne. Hon känner sig ren och fräsch, så där som man bara kan känna sig efter att ha varit i bastun. Hon sätter sig vid toalettbordet, loppisfyndet som hon själv ville ha och inte ville sälja vidare.


Hon hade trott att det skulle bli för trångt med toalettbordet i badrummet, men hon hade fel. Alfred hade lyckats med att få det att passa in riktigt bra där. Dessutom hade han lyckats placera alla saker på bordet precis på samma sätt som hon själv skulle ha gjort. Alfred kan nog en hel del om han bara bestämmer sig för det, tänker hon.


Prisilla går till köket. Där väntar en överraskning på henne och lille Gabriel. Alfred har alldeles nyligen varit på en resa till Estland. Han hade tidigare gett lite estnisk godis till Gabriel och en flaska likör till henne, men han hade ännu några gåvor kvar som han inte gett dem. Nu överraskade han dem med att ge härligt glada och granna estniska tallrikar och muggar. Oj, vad de var fina, alla lite olika. Han hade köpt dem i Nukupood i Tallinn.


Ja, det var så fina tallrikar... Gabriel ställer sig upp på stolen, hoppar jämfota och ropar hurra för dem!


Dessutom hade han köpt turkosa vantar och sockor till Gabriel, också från Nukupood, verkligt fina hantverk, men nog på tok för stora för Gabriels små fingrar och fötter. Det blir nog någon annan i familjen som kommer att använda dem när vinterkylan anländer till dockskåpsbyn, tänker Prisilla.


Lördagskvällen lider mot sitt slut. Prisilla bäddar för natten. Det är sovdags. Alla känner sig glada och nöjda, precis så där som det skall vara i en berättelse som slutar vackert och bra. Godnatt!


--------------------------------------------------------------------------

Jag har varit sämre på att uppdatera min dockskåpsblogg på senare tid, är i en period då jag hellre sysslar med andra saker än min dockskåpshobby, men jag är kvar! :) Jag har mest skaffat små föremål till dockskåpen, sådant som kommit emot mig (för min blick är alltid inställd på att hitta lämpliga miniatyrgrejer), så jag har här försökt presentera en del av de nya föremålen genom att väva in dem i en berättelse: den lilla skeden, toalettbordet, saltkaret (?), nallen och stolen, smyckeskrinet, de estniska föremålen...