söndag 12 juli 2015

Alfred får nytt ansikte och blir sjuk...

Alfred har en längre tid haft problem med sin syn. Det har varit svårt att läsa. Och han som tycker så mycket om att läsa tidningar och böcker. Han känner sig konstig på många andra sätt också. Han mår inte riktigt bra.



Plötsligt inser han att någonting är helt fel med honom! Han är helt enkelt inte frisk! Han måste till doktorn! Alfred är inte längre helt ung, men han har klarat ett helt liv hittills utan läkarbesök. Nu har han i varje fall inga andra alternativ. Han måste till läkare, oberoende om han vill eller inte.


För att göra hela historien kort, det hela slutar med att Alfred läggs in för en operation. Vad han har för åkomma berättar inte historien, men en operation av någon typ lär förbättra Alfreds hälsa. Situationen är inte helt okomplicerad, inte helt vanlig och inte helt ofarlig heller.


Efter en tid får han åka hem från sjukhuset. Han känner sig som en annan människa när han kommer hem. Någonting har förändrats... någonting... och han är inte alls säker på att det är mot det bättre...




Prisilla är glad över att ha honom hemma igen. Snart skall nog allting återgå till det bättre igen. Det får ta sin tid.


Alfred studerar sitt ansikte i spegeln. Ögonen ser mörkare ut, han har mera fåror i sitt ansikte, huden är glansig. Nej, han är inte längre sig själv.


Prisilla tröstar honom och säger att hon inte märker någon skillnad och även om det skulle finnas en skillnad så gör det precis ingenting. Huvudsaken är att han är frisk igen. Alla blir äldre och med det förändras både utseende och hälsa. Förr eller senare.



Alfred sätter sig till köksbordet med Prisilla och Gabriel. Prisilla bjuder honom på kakor och Gabriel pratar på precis som tidigare, som om ingenting hänt, som om världen fortfarande skulle vara oförändrad. Han är glad över att miljön hemma är precis som tidigare. Hans kära och trygga hem.

Men när han vänder sig bort och ingen ser kommer den där hemska klumpen i halsen. Han vill gråta. Han kämpar emot. Han vill att allting skall vara som då före allt det här hände. För någonting har förändrats för gott. Någonting... och han vet inte ännu vad det skall bli av allting...


(Den här berättelsen kom till då jag beslöt att fixa om Alfreds ansikte och göra honom snyggare. Det blev tvärtom! Han blev helt fel! Alfred är den första dockan som jag tillverkat och han har hela tiden under dessa år haft besvärligt stirrande ögon. Nu tänkte jag fixa om ögonen och ansiktet en aning, färgsatte ögon och rynkor med blyertspenna och var dum nog att spraya fixativ på - för att efteråt konstatera att jag vill ha den gamla Alfred tillbaka. Få se nu om jag igen försöker fixa om honom eller om jag låter honom vara så som han nu är... Jag är inte nöjd med resultatet!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar