torsdag 25 september 2014

Alfreds svensexa

Jag tog en nostalgitripp ut på vinden och ner i mina väskor med barbieattiraljer från slutet av 1970-talet. Där fanns allt från olika barbiedockor och andra dockor, kläder, föremål och också sådant som jag tillverkat själv. Det var mycket trevligt! Jag har alltid älskat barbiedockor! En del saker i väskorna kom jag på att jag kanske i någon form kan använda till mina dockskåp - även vissa barbiekläder. 

Fantasi har jag tydligen inte haft brist på i mina lekar; bl.a en fallskärm som jag gjort själv som barn fanns bevarad och den får hänga med i dagens lilla story.
-------------------------------------------

Vad i världen är det här? En smäll! Ett brak! Och Alfred ligger plötsligt uppe på ett tak med någonting stort, tungt och prickigt över sig!


Aino kommer cyklande mot hemmet sitt. Vad i världen hänger det ner från hennes tak? Hon leder cykeln närmare och ser att det ju är grannen Alfred. Han sprattlar och försöker ta sig ner från taket, men sitter hjälplöst fast.


Han känner sig fånig där han hänger och ber henne om hjälp. På något sätt lyckas de tillsammans få ner honom från taket ner på marken.


Aino hjälper till att befria Alfred från de invecklat fastsatta remmarna och trådarna han har på sig. Alfred berättar att han ensam hoppat fallskärm första gången i sitt liv. Vinden hade tagit i honom och han landade på fel ställe. Egentligen hade han tänkt landa på åkern längre bort, men visst gick det att landa här också. Inget ben brutet. Allt gott.


Snart kommer ett gäng gubbar springande. De är förskräckta, pustar, är andfådda och undrar om allt är okej. Hur gick det?
Det är nämligen så att Alfred är på väg att gifta sig så småningom och gubbarna hade ordnat svensexa för Alfred. I programmet ingick att han skulle hoppa fallskärm. Och så landar han på Ainos tak.
Aino vill att gubbarna skall komma in på en kopp kaffe och nybakt bulle, men de tackar vänligt nej. De har helt andra planer för dagen och kvällen.


Gubbarna traskar vidare. De går in i byns konjak-whisky-cigarr-rum eller vad man nu vill kalla det. Det är det mörka och murriga rummet där cigarröken ligger tät och tjock och whiskyn och konjaken flödar.
De sjunger och de spelar. Det blir lite karaoke också. Och Alfred knäpper på gitarren bara värre.


Och det finns många flaskor att provsmaka och många sånger att sjunga.


Och det finns många kubanska cigarrer... och många färska sockermunkar...


Och ännu en liten tid är Alfred ungkarl.


lördag 20 september 2014

Tre dockskåp tömda - alla saker flyttade och på plats i det nya Blåa huset!

Nu är det äntligen gjort! Dockskåpen Willa Winkelwrå, Villa Kattebo och Lundby har nu tömts på nästan alla möbler och saker och det otroliga är att jag på något sätt fick nästan allt att rymmas in och passa ihop vid inredningen av det Blåa huset. Lundby dockskåpet kommer jag att fortsätta jobba med - jag bara, så att säga, börjar på ny kula med det! De två andra tömda dockskåpen har jag inte planer för just nu, det finns helt enkelt inte utrymme för dem.

Men låt oss nu gå in och smygkika hur Prisilla och Alfred har inrett det Blåa huset åt sig!

---------------------------

Prisilla har tagit sig en sen sovmorgon. Det är ju lördag. Hon bäddar sängen och ordnar i sovrummet.



Hon går in i badrummet, tittar på sitt rufsiga hår och morgontrötta ansikte i spegeln. Det kommer nog att bli en bra dag ännu bara hon hinner få igång sig själv. Hennes hus är i varje fall nu, äntligen, beboeligt, och det har hon sin hjälpsamma vän Alfred att tacka för. Han har verkligen jobbat hårt med renoveringen av hennes hus.




Prisilla går till köket för att äta morgonmålet. Det blir nog en och annan chokladkaka också till morgonmål. Och hon klappar ömt om husdjuren.



Prisilla har en liten loppis. Hon har sovit lite för länge, men hinner ha loppisen öppen några timmar på lördag eftermiddag.


Prisilla hyr ut ett rum bredvid loppisen och där finns ett kapell. Hon sköter också om städning och andra praktiska arrangemang i kapellet. Hon går in i kapellet för en stilla stund.



När dagen börjar lida mot sitt slut känner hon att det skulle passa bra med att bada bastu, så hon tänder brasan i bastuugnen. Och i bastun huserar naturligtvis bastutomtar och diverse annat... men är det sådant hon kan se med blotta ögat eller...?



Ren, fräsch och varm efter bastubadandet sätter hon sig på kvällen avslappnad i soffan i sitt vardagsrum med en kopp te och läser dagens tidning. Även här måste brasan tändas i kakelugnen. Det börjar ju nalkas höst och kallare tider.



Men Alfred då? Var finns han? Nå, nu är det ju så att Alfred inte bor i det Blåa huset... ännu... men visst finns han i huset, mycket ofta. Alfred brukar sällan stressa så mycket så han har valt att ta det riktigt lugnt i stora och mjuka fåtöljen i tamburen med några chipspåsar som lördagssällskap.


-------------------------

Och för den som inte kommer ihåg, så det Blåa huset köpte jag på nätloppis och det ser ut så här:


söndag 14 september 2014

Renoveringen fortsätter i Blåa huset

I det Blåa huset renoveras det för full fräs. Alfred har jobbat hårt med att bära ut möbler från huset.


Sedan installerar han el i huset.




Det borras och kopplas och skruvas och sågas en hel del.


Sedan blir det dags att testa om allting fungerar.


TADAA!!! Det fungerar! Det lyser!


Prisilla (jo, nu är det klart att nya dockan heter Prisilla) blir genast entusiastisk över belysningen och vill testa och se hur det ser ut när lamporna hänger i taket.



Arbetet skräpar en hel del. Prisilla sopar.


Även golvlisterna målas, sågas och spikas på plats.


En del golvlister måste Alfred själv tillverka av stora jätteglasspinnar, måla och rista in mönster i med en slipmaskin.


Till bastun i vindsvåningen bygger han ett litet räck med glasfönster. Får se hur det fungerar i praktiken. Bastun är ju lite udda då det finns ett hål i golvet, d.v.s. en direkt trappa ner till nedre våningen. Här slår han in sista spiken i sin konstruktion.


Och i och med den spiken är grundrenoveringen av det Blåa huset klar. Den händelsen firar Alfred och Prisilla med att gå ut i det vackra höstvädret och njuta av solstrålarna och värmen i den lilla närbelägna parken. Och i parken finns ett rikt djurliv. En jättestor nyckelpiga vandrar över Prisillas bröstkorg - som en brosch placerar den sig där... eller är det inte så att den plötsligt placerat sig på hennes finhatt?



Picknick-korgen är naturligtvis med på utfärden.


Turturduvor...