måndag 18 augusti 2014

På gångs...

Willa Winkelwrå i dockskåpsbyn går samma öde till mötes som Villa Kattebo. Det skall bort. Det skall städas bort. Det skall bli tomt. Det skall arkiveras i något ödsligt och dammigt vindsutrymme. Det skall ge utrymme för nya och andra utmaningar och experiment och äventyr.

-------------------------------------------------------------------------------

Men så hände det också någonting sorgligt i Willa Winkelwrå. Sådant som händer ibland. Och ofta. Tyvärr. Nu hände det i Willa Winkelwrå.

Alfred, Annielie och David tar ett sista farväl av sitt tidigare gemensamma hem. Det hem som en gång kändes så harmoniskt, tryggt och varmt. Nu är huset kalt och sterilt. Det finns inte längre möbler, inte ens lampor eller elektricitet, bara krokar i taken och hål i väggarna. Trappan är bortriven. Sönderrivna tapeter stirrar fult ner mot dem.

Framtiden skall de inte längre dela tillsammans som en familj. Willa Winkelwrå skall inte längre vara deras gemensamma hem.





Men livet går vidare. Annielie kommer att spendera mycket tid i sitt eget företag, det lilla Café Mirjam. Där trivs både hon och hennes son David nästan dygnet runt i sällskap med pudeln och en maltesisk katt.


Och i det blåa huset är det också kaos. Möbler och diverse varor ligger i ett okontrollerat kaos utan någon som helst form av ordning och reda. Huset saknar tillsvidare elektricitet, ingenting fungerar. Huset saknade ännu för ett par dagar sedan t.o.m. trappor mellan våningarna, men nu har de äntligen byggts och kommit på plats. Nu går det åtminstone att ta sig från en våning till en annan. Och det är det blåa husets nya invånare glad över.

Hon går lyckligt upp för sina nya trappor. Från första våningen till andra våningen.


Hon går vidare från andra våningen till tredje våningen.


Hon går vidare från tredje våningen till fjärde våningen. Längre kommer hon inte. För vem står inte där och väntar på henne?


Hennes egen stiliga riddare!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar