lördag 31 augusti 2013

I kväll tändes eldarna i byn

I dag skall jag presentera en del av de nyheter jag på senare tid antingen köpt eller fått till mina dockskåp. Föremålen ser väldigt stora ut på bilderna, men i verkligheten är de faktiskt MYCKET små!!!

Jag har av någon anledning inbillat mig att jag mest pysslar med föremål i skala 1:12, men kom nyligen till insikt om att det är mycket mindre föremål jag egentligen mest har omkring mig. Jag är inte så väldigt noga med skalorna, blandar dem och olika föremål med olika stilar och material ganska frimodigt... och vet faktiskt fortfarande inte vad jag skall svara om någon frågar vilken skala jag egentligen fokuserar på...

------------------------------

I dag är det sommarens sista dag. Forneldar tänds längs med kusterna. Traditionen i byn är den samma som ute i stora världen. Byborna tänder eldar.

I VILLA VILLERVALLA är alla samlade. Michelle kom på eftermiddagen  med helikopter från London där hon för tillfället gör en filminspelning. Hon ville absolut inte missa när forneldarna brinner i byn. Något sådant händer ju bara en kväll per år.

Före det serverar hon sin syster och son te och knäckebröd med tomat på från en bricka. Fruktsalladen finns på bordet. Hon hade hämtat med sig lite sådana produkter från stora världen idag. Vispeln på bordet är också ny.


Lille Kevin är otålig. Han vill ge sig iväg till forneldsfestligheterna och trampar av och an på den splitternya Welcome-dörrmattan och undrar om och om igen när de ska fara iväg.


Antoinette beundrar en ljuvlig handbroderad dyna med flygplansbild på. Den är ny. Michelle har hämtat den idag till Kevin. Michelle har ofta någonting trevligt med sig när hon kommer hem från sina resor och sitt arbete.

Nåja, nu skall de dricka  te och äta lite och så skall de alla bege sig iväg ut i kvällens mörker mot forneldarna.


I VILLA KATTEBO beundrar ett av barnen de nya kuddarna, två med kattbild, bor man i Villa Kattebo bör man också ha kuddar med kattmotiv, och en med handbroderat roder.


 I Kattebo spelar en del av familjens barn Afrikas stjärna spelet. Det är inget nytt spel. Det är använt, spelat och slitet och i daglig användning. Det som är nytt i huset är ställningen med hushållspapper som Kristina nyss satt upp på väggen ovanför köksbänken i köket. Det ser lite tomt och ensamt ut där. Hon borde kanske inreda det på ett annat sätt.

Men inte nu! Bara barnen spelat Afrikas stjärna klart så blir det dags för forneldarna som firas i byn...


I WILLA WINKELWRÅ har man kommit längst i förberedelserna inför forneldarna. Annielie har klätt på sig sin varma hatt och en sjal, det kan ju bli svalt ikväll. Lille David har fått en virkad mössa på huvudet, men hon borde skaffa honom en annan mössa. Det är så många som tror att han är en flicka då det finns en rad vackra rosor på mössan...

Men en ny mössa får hon skaffa en annan gång. Nu har hon skaffat en ny ljuvlig handbroderad dyna med rävmotiv åt David. Och så skaffade hon en drömfångare som hon hängt i taket ovanför sängen. Det kan vara bra med en drömfångare, det sägs ju ge goda och glada drömmar åt dem som sover i rummet!

Snart skall de bege sig iväg och fira att forneldarna tänds, att sommaren tar slut, att hösten är i antågande. Det är skönt med fyra årstider. Det ger variation i livet, tycker Annielie.


Byborna firar forneldarnas natt på sitt eget sätt. De samlas i parken. Någon har redan burit bord och stolar i vinterförvar. Det känns redan lite höstlikt där. Endast en ensam katt strövar omkring.

Men mörkret i parken lyses upp av brinnande eldar. Ännu i kväll och i natt är det liv och ljus där. Sedan får höstens mörker ta över... och naturen får börja gå i vila.

Annielie, Alfred och David är bland de första som är på plats. I bakgrunden hör de glada skratt, prat, mummel... folk håller på att strömma  till parken. I kväll skall de allesammans ha kul!


De går ner till parkens egen damm, eldarna lyser vackert och stämningsfullt.

Alfred valde att ta ordentligt med varma vantar på sig till parken. Det kan ju ännu bli kallt där ikväll...men han råkade komma dit i kalsonger... och skorna glömde de alla hemma... men vad gör det? Det går bra att fira forneldarnas natt i strumpor utan skor och i bara kalsongerna om man har ordentliga yllevantar... eller en fin tovad hatt!


söndag 25 augusti 2013

Säng i fyra våningar

Jag tillverkade en barnsäng i fyra våningar av bl.a. pärlor, glasspinnar och balsa. Sedan gjorde jag madrasser och dynor. Och av bara farten blev det även tre väggur av knappar!
---------------------------------

Han hade en tid funderat över hur utrymmesfrågan i hemmet i Villa Kattebo borde lösas. Med sex barn, två vuxna och ett antal katter och fåglar boende i ett kök och två små rum, ja, det var onekligen knepigt. Några större svar på sina funderingar hade han inte kommit fram till, men problemet med egen sovplats löste sig när han hittade en gammal, antik barnsäng i fyra våningar. Han gav bort symaskinen som alltid stått i en knut i sovrummet och sängen passade perfekt där i stället. Det var en något ovanlig lösning, men han tänkte att han måste bygga till där det fanns utrymme och i sovrummet fanns det utrymme enbart uppåt.

Det var en gammal säng, men han fixade och förstärkte den på olika sätt. Den måste ju vara hållbar och stark. Och det måste finnas kanter runt sängen så att inte barnen ramlade ner på golvet.


Sängen blev färdigt renoverad lämpligt till natten. Då blev det dags att testa hur det skulle vara att sova i en säng, nästan hög som en skyskrapa.


Att sova högst uppe vid taket kändes aningen kusligt, ja, direkt olustigt så här till en början, men en av katterna fanns med som tryggt sällskap. Och med tiden skulle det nog gå att vänja sig och bli direkt roligt och spännande. Det är inte alla som har sin sovplats ovanför takkronan!


Huj, så högt, tänkte pojken som fick sova i en alldeles vanlig säng. Han ville nog gärna ha sin sovplats under takkronan och bredvid mamma och pappa.


Och föräldrarna låg där och var lite oroliga över om något av barnen skulle falla ner...


Men allt gick bra...


...och på morgonen var alla utvilade och tyckte att det för deras del var en bra lösning med fyravåningssäng.

På förmiddagen knackade en försäljare på dörren och ville sälja väggklockor. Han var ivrig att sälja.


Och hur det nu var, så köpte familjen sig en klocka som passade bra på den tomma väggen i köket.


onsdag 21 augusti 2013

Mera möbler från plywood ark

Jag har fortsatt tillverka möbler från plywood ark. Den här gången blev det en säng, ett litet bord, en pall och ett nattygsbord. Jag har stylat dem med bl.a. slipning, målning i olika lager, gamla tapeter och restbitar från plywood-arket. Jag har också gjort madrasser, dynor och täcken.

Här ser ni hur de egentligen borde se ut och hur jag gjort dem.


Och här ser ni hur möblerna ser ut i de miljöer jag placerade dem i... hmm... kan man verkligen kombinera Lundby sänggavel med den här sängen?


Borde jag också styla Lundby sängen? Jag vet inte. Den är väldigt plastig, men ändå näpen och söt på sitt sätt...


Jag kom en gång hem från en loppis med trasiga plastmöbler. Nu har jag  lappat ihop det här till en arbetsbänk. Jag skarvade arbetsskivan med någonting som troligtvis är en modellbit till en plastmatta. Det blev inte exakt samma mönster och lyster, men bara jag har fyllt bänken med köksprylar så ser man inte en skymt av själva arbetsbänken längre.


fredag 16 augusti 2013

Bord och stolar till köket, korgar, garn, stickning och blomma

För en tid sedan köpte jag dockskåpsmöbler i halvfabrikat; sådana där i plywood som man trycker ur ett ark och klistrar ihop till möbler och sedan får hoppas att delarna passar ihop! Det visade sig att delarna NÄSTAN passade ihop! Det blev lite skrangligt och vingligt, så jag var tvungen att efteråt göra små ingrepp genom att slipa, men slutresultatet duger gott för mitt behov i den prisklassen! 

Jag målade möblerna i turkos färg, slipade bort färg med sandpapper, testade att dekorationsmåla dem och målade dem avslutningsvis tunt med brun akrylfärg (torkade bort det mesta) för att ge dem ett ännu äldre och slitnare utséende.

Av delar från en äggkartong, lite tapet, snören, färg och lack gjorde jag små korgar. Av äggkartong och en knapp gjorde jag också en kruka för rosorna.

Garnnystan gjorde jag enkelt genom att vira garn genom en liten bit sugrör. Etiketterna till nystanen klippte jag från normalstora etiketter från de nystan jag har hemma. Stickningen provade jag sticka med lite större synålar, vilket inte var så lätt, kanske det skulle gå bättre med järntrådar, värt att testa i framtiden.

----------------------------------------------

Aino har massor, massor av saker och möbler som ännu måste packas upp i hennes nya hem. Hon kommer aldrig någonsin att bli färdig, men vad gör det? Hon har inte bråttom någonstans längre. Idag har hon släpat ner köksbordet och de fyra stolarna från vinden ner till köket. Hon fattar inte varför hon överhuvudtaget någonsin burit upp dem på övre våningen. På det sättet blir hon åtminstone aldrig färdig med flytten.


Sedan har hon ju alla de oändliga korgarna med garn och olika handarbeten. Någon ordning måste hon få på det också!


Hon bär korgarna och garnnystanen och stickningen nerför trappan, men HUPS! Voj, nej! Dit for det! Hon tappar allt på golvet... äsch, bara att fortsätta reda upp det... som sagt, hon kommer aldrig att bli färdig med sin flytt... och som sagt. Vad gör det?


Hon håller på och håller på och håller på, ordning och reda skall det bli. Så småningom. Kanske. Eller kanske inte. Och sommarens sista rosor blommar så vackert där på köksbordet i en kruka. De förgyller hennes tillvaro. De lyser som guld!



Kvällarna har börjat skymma allt tidigare. Utanför fönstret är det redan mörkt. Hösten är oundvikligen på väg. Och Aino, hon pysslar vid köksbordet med sina nystan och handarbeten sent in på natten, hinner inte fundera över om det är skymning ute eller inte, knappt vilken årstid eller dygnstid eller årtal det är för den delen heller.


onsdag 14 augusti 2013

Vem bor i det toma huset?

Jag tycker alltid att det skall vara så enkelt och lätt att tillverka någonting av massa eller lera. Så även nu. Jag hade t.o.m. planerat ansiktsdragen på dockan, men ack, även denna gång fick jag mig ett varv och hon blev precis som hon blev! Som vanligt blir leran för mjuk och kladdig och dammig och olydig på alla sätt. Men en docka skapade jag och jag visste genast att hon skulle heta Aino! Hon skulle inte bli så stor och hade hela tiden en tendens att bli för lång. Hon kunde gärna ha fått bli ett halvt huvud kortare, men med sina 9,5 cm duger hon bra. Hon ryms nu in genom dörren på sitt hus om hon lite böjer på nacken. Hon är lite kortare än en vuxen ari-dockskåpsdocka (Kristina är en ari-docka).

Aino tillverkades av cernit-lera med metallfolie inne i huvudet, järntråd, brun "tejp-plåster" (eller vad det heter...). Kläderna sydde jag av plagg som redan sett sina bästa dagar. Håret är konsthår från en hårprydnad.

När jag en gång var igång med att baka och grädda cernit-lera passade jag på att göra pannor och kannor  med järntråd och garn, samt ett par gammaldags väckarklockor med järntråd, knapp och jungfruben (som det står på förpackningen att det heter... har aldrig hört den benämningen tidigare för det). Det blev också en bricka med små brinnande ljus.

Och nykomligen bland mina dockskåp, det jag hittills kallat för "toma huset" har nu också ett namn! Det heter VILLA AINOLA.

------------------------------------------------------------

När hon första gången kom in i huset visste hon genast tvärsäkert att det var här hon ville bo! Hon kände genast att hon hade kommit hem! Hon lade sig mitt på golvet och tittade upp mot taket och sade: "Det här är mitt hem! Jag har kommit hem!". Och därefter köpte hon huset "omedelbarbums"!



Aino var inte längre helt ung. Inte helt gammal heller. Hon hade sett och varit med om en hel del i livet och nu var det dags för en ny etapp. Lugnet i byn och det stora avståndet till stora världen tilltalade henne. Hon ville bo i byn. Här skulle hon få det stillsamma liv hon längtade efter.

Helst ville hon vara helt för sig själv och hon hade inte räknat med att det i en liten lugn by finns en varm sammanhållning där alla umgås med alla och alla känner alla och alla vet allt om varandra och alla sticker sig in på en kopp kaffe till varandra i tid och otid. Det skulle nog inte bli helt enkelt att få vara för sig själv.

Det hade redan flera gånger hänt sig att en dam på vit cykel, varje gång hon cyklade förbi, envist varje gång stannat upp vid huset och kollat om det fanns någon där. Varje gång hade Aino sprungit iväg och gömt sig. Hon hade inte haft lust att vara social just då, hon var ju något av en enstöring, en ensamvarg. Damen hade cyklat bort efter en stund och då hade Aino igen i lugn och ro kunnat fortsätta med sitt arbete. Det var en hel del jobb med att städa bort bråte, flytta in föremål och jaga bort vildkatter. Det hade funnits en hel del vildkatter runt huset. En katt hade adopterat henne och hon döpte den till Murre. Fast hon var inte helt säker på om Murre var en vildkatt. Den verkade väldigt tam.

Så en dag såg hon damen med den vita cykeln igen. Hon skulle garanterat stå där vid dörren och hojta och ropa igen! Nu var goda råd dyra! Aino ville inte umgås med damen!


Det gällde att snabbt springa iväg och gömma sig och låtsas som om det inte fanns någon i huset!


Bevars så fruktansvärt pinsamt! Hon hade sprungit iväg allt vad hon kunde för att gömma sig på vinden. Hon hade inte räknat med att damen den här gången skulle komma in i huset. Plötsligt står damen i trappan och är på väg efter Aino upp på vinden!


Då var det bara att flytta över från plan A till plan B, ta sig ner från vinden och anpassa sig till byns system  och be damen stanna för en pratstund över en kopp kaffe!


Och det visade sig till Ainos förvåning att det var riktigt trevligt! Jo, direkt skojigt! Sådana här pratstunder kunde hon visst unna sig lite oftare. Hon hade själv valt att leva ensam och isolerat och glömt hur roligt det faktiskt kunde vara med andra människors sällskap! Hon tände blå ljus och de hade det riktigt mysigt.


När damen, som visade sig heta Kristina, hade gått, så kom de överens om att träffas på nytt och det kändes bra. Aino satte sig i gungstolen med katten Murre. Hon tittade på klockan. De hade talat i timmar och hon såg fram emot nästa besök. Både Aino och katten spann och snurrade. Var och en på sitt sätt.

måndag 12 augusti 2013

Midsommarkrona och flaskor

Jag gillar ålänningarnas midsommarkronor! De är så granna, fina och ståtliga där de svajar i vinden i deras midsommarstänger och på deras balkonger. Man blir glad av dem! Så jag beslöt mig för att försöka tillverka en åländsk midsommarkrona själv också och när jag hade den klar så fick jag för mig att det absolut behövdes en sådan också i min dockskåpsby. Så då tillverkade jag en i dockskåpsformat också, där stommen är av tändstickor.

I mitt "skräplager" har jag länge haft ett antal förpackningar med engångsdoser för ögondroppar. Jag har nu tillverkat några flaskor av dem. Formen på dem är perfekt som små flaskor i dockskåpsformat. Jag klippte om dem, tvättade, slipade och målade dem och klistrade avslutningsvis etiketter på dem. Etiketterna är omslaget från likörkonfekter som hade formen av små flaskor. Konfekterna föll jag för i affären, givetvis, för att det var som små miniflaskor!

Här nedan hänger min lilla åländska minimidsommarkrona med sina storasyskon, varav jag själv gjort också den större längst till höger.


-----------------------------------------------------------------------------

I byn finns en hel del gemensamma aktiviteter för invånarna. Ett av dem är träffarna för herrarna som går av stapel i byns "whisky-konjak-cigarr-rum", kalla det vad man vill, men där  diskuteras viktiga världsförbättrande ämnen.

Kvällens tema och rubrik för herrarnas träff är: "Åttakantig elementär poängsättning av flaskors medverkan  i  utslocknandet av solsystemet i byns permanenta länk och ärtlikör av jordgubbar". Herrarna har fått in ett gediget lager med varor som de entusiastiskt studerar och analyserar i enlighet med kvällens tema och huvudrubrik. Diskussionerna är analyserande, problemlösande och det kommer fram till flera resultat och också teorier som är värda att testas.

"Whisky-konjak-cigarr-rummet" är ett utrymme enbart för herrar... tror de själva...




Kristina har hoppat upp på sin cykeln. Hennes make har plikttroget som avtalat kommit hem från sin träff med de andra herrarna. Nu är det hans tur att övervaka sin barnaskara. Nu kan hon i sin tur bege sig iväg på en liten promenad eller någonting annat som hon känner att hon vill göra. Och hon vet vad hon vill göra ikväll!

Hon stannar längs med vägen igen vid det toma, gula huset. Någon har städat bort allt bråte och skräp. Sedan ser hon någonting alldeles magnifikt! En glad och grann åländsk midsommarkrona rör sig i takt med vinden! Hon måste gå dit och titta närmare på den, känna på den. Oj, så den är mäktig! Hon ropar: "Hallo, hallo, någon här?". Ingen svarar. Konstigt. Aldrig finns det någon där. Ändå är det någon som vistas där.
Hon fortsätter sin cykelfärd.


Så kommer hon fram dit hon hela tiden varit på väg! Damerna har träff! I "Whisky-konjak-cigarr-rummet". 


fredag 2 augusti 2013

Tältsemester vid stranden

Jag råkade hitta tältet för dockskåpsdockor som jag  själv tillverkat som högst 10-åring. Jag kunde inte låta bli att skicka iväg mina nuvarande dockor på en tältsemester. Det är så roligt och inspirerande just nu att hitta på historier och skapa miljöer med dockorna och sedan fotografera hela arrangemanget! Det är kul att efteråt se vad det blir av bilderna och sedan välja ut de bästa!
------------------------------------------------------------------------------------

Då hon i en undanskymd skrubb hittade ett gammalt gult tält som hon nästan glömt bort, så kände hon att nu började det bli dags för semester! Och när hon såg tältet visste hon genast hurudan semester hon ville ha! Det skulle bli så roligt att tälta vid en enslig strand i det gamla retrotältet, samma tält som hon tältat i själv som barn!

Och så blev det! Hon, maken och tvillingbabysarna från Lundby, samt två "lånade" grannbarn från Villa Kattebo och några katter begav sig iväg på tältsemester.

De hittade en grönskande och lummig plats på ett ensligt ställe vid en sandstrand och slog upp tältet, t.o.m. katten såg ut att stormtrivas, så som den förnöjt sträckte på sig.




När allting var uppackat var det dags att bekanta sig med stranden och vattnet. Han doppade sig först av alla i det varma vattnet och därefter lekte han med grannens barn både i vattnet och på stranden. Det blev att laga både sandkakor och att spela olika strandspel.


 



Medan de andra var på stranden passade hon på att gå på en liten upptäcktsfärd i området och konstaterade att det växte en del svampar en bit från tältet, men hon kände inte till om de var ätliga eller inte, så de fick bli kvar där. Och så hittade hon massor av ljuvliga gula blommor som hon plockade och de var så vackra, så vackra.



Även han gjorde sina iakttagelser. Han råkade komma lite för nära en stor myrstack och såg myror stora som möss. Så stora myror hade han aldrig någonsin sett.


När kvällen kom kröp alla in i tältet för att sova. De vuxna sov på sidorna och alla fyra barn i mitten. Det kändes tryggare för barnen så. Det var någonting magiskt med tält. Alla ljud lät annorlunda och syrsornas sång lät både högre och tydligare. Ljuset bröts mot det gula tältet på ett hemlighetsfullt sätt och kastade mystiska skuggor.Och hon tyckte att tältet doftade på samma sätt som på 70-talet, en speciell, underbar doft, var det golvplasten i tältet?