söndag 21 juli 2013

Den nya klänningen

Hon hade länge tyckt att hon skulle behöva en ny och fin sommarklänning, men ingen lämplig klänning hade hon hittat och över halva sommaren hade redan gått. Det var det vanliga dilemmat; fel storlek, fel pris eller så bara gillade hon dem inte! Då bestämde hon sig för att sy klänningen själv! Det var länge sedan hon senast hade sytt någonting, men kunskapen trodde hon att borde sitta kvar lika säkert som förmågan att cykla!

Tyget var inhandlat och hon hade lånat grannens gamla trampsymaskin. Hon hade ingen egen symaskin, det var så sällan hon ändå hade tid att sy, men det gick lika bra att låna och den gamla symaskinen var i ett mycket gott skick. Och grannen hade varit vänlig nog att låna ut den.

Hon tog itu med klänningen redan tidigt på morgonen efter att ha matat och skött om de små adoptivbabysarna Bebban och Ruut, samt alla husets djur.


Därefter blev det dags att ta itu med mönstret, klippa och sy. Lite fundersam var hon över hur barnen skulle hålla sig lugna medan hon sysslade med sitt klänningsprojekt, men det gick bra. Barnen var nöjda och glada mest hela tiden. De låg och sprattlade på en fårfäll bredvid henne medan hon trampade på och sydde.


När klänningen blev färdig provade hon den och den passade henne perfekt. Hon var nöjd med resultatet. Det hade verkligen lönat sig att själv sy sig en klänning som passade just hennes smak! Den var just så där enkel och bekväm som hon ville ha den. Men trött, ja, det var hon. Hon var helt enkelt tvungen att kasta sig raklång på den mjuka sköna soffan och vila en stund efter att klänningen blivit färdig.


Mot kvällssidan kom maken hem från en resa till huvudstaden. Han hade varit borta ett par dagar. Han ville gärna stanna hemma med barnen och sa att hon kunde ta sig en liten promenad och rasta hundarna till den närbelägna parken så att hon också fick lite frisk luft. Det passade henne ypperligt! Hon behövde verkligen få lite frisk luft, huvudet kändes tungt efter allt sittande vid symaskinen. Det hade varit speciellt ansträngande då det var så länge sedan hon senast hade sytt någonting och så hade hon ju alla barn och djur rumstrerande omkring sig hela tiden.


Hon kände sig riktigt fin i den nya klänningen där hon gick i den grönskande parken, kanske borde hon lite oftare sy sina egna kläder? Kanske borde hon köpa sig en egen symaskin?


Men oj, katten, den hade också följt efter henne och hundarna till parken! Det insåg hon plötsligt när hon hörde den jama. Den var helt hopplös, trodde nog att den var en hund den också. Och hej! Där kommer grannen, då blir det en liten trevlig pratstund i parkens paviljong. Det hinner nog bli skymning före det blir dags att återvända hemåt mot Lundby dockskåpet igen...


2 kommentarer:

  1. En alldeles härlig historia om damen i Lundby som sydde sin egen klänning. Har hon inga namn? Du är bra på att dikta historier. Läste med spänning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi! :D Medan jag sydde klänningen kom jag på att jag ibland kan dra en liten historia också när jag skall presentera någonting på min blogg. Nej, hon har inget namn, det har inte ännu "kommit till mig". I min dockskåpsvärld är saker och ting lite bak och fram. I det här fallet bodde tvillingbabysarna först ensamma i Lundby och fick så småningom sina namn och helt nyligen kom jag på vem som skall bli deras föräldrar. Pappan kan jag inte ännu presentera, eftersom han springer omkring naken i huset. Han måste också få anständiga kläder åt sig först! :)

      Radera