måndag 29 juli 2013

Lundby-loppisfynd

Här måste jag visa upp en del av torsdagens loppisfynd från ett kvällstorg! Jag tycker att jag kommit över fina föremål! Det är inte så ofta  man på loppisar i Finland lyckas hitta Lundby-dockskåpsmöbler till ett någorlunda rimligt pris, åtminstone har inte jag lyckats med det. Alla grejerna på bilden är inte Lundby, men jag har frågat sådana som vet bättre än jag och jag har då uppfattat att största delen av föremålen faktiskt är Lundby från olika serier och epoker. Jag gillar speciellt mycket den röda gungstolen i trä och den lär också vara en äkta Lundby!

Jag har allt mera börjat intressera mig för Lundby. Jag har inte varit ägare till ett Lundby dockskåp särskilt länge och hade heller aldrig ett sådant som barn. Jag inbillade mig tidigare att Lundby dockskåp och möbler mest är barnleksaker, men ack hur totalt fel jag har tänkt! Speciellt de äldre Lundby-föremålen är riktiga rariteter och jag gillar dem skarpt! Jag har också sett Lundby dockskåp som är inredda med fantastisk smak och stil. Det är så att man själv skulle vilja förvandlas till en miniatyr och kunna krypa in där och lägga sig i soffan och titta på teve och t.o.m. högen med disk ser lockande ut i miniatyrvärlden!

Lyckligtvis fick jag (bokstavligen) också själv ett Lundby dockskåp för en tid sedan och kan nu känna större samhörighet med andra vuxna som gillar och har Lundby dockskåp som hobby. Det är roligt och inspirerande att utbyta ideér och lära sig mera om allt som berör Lundby. Och inte behöver man ändå hålla sig till bara Lundby-möbler, det är alltid fritt fram för fantasin!

Och så småningom måste jag fundera ut en bra förklaring till varför det plötsligt kommer en hel del nya möbler till Lundby-dockskåpet i byn, dit där hon som heter Apollina i tredje namn, hennes make och tvillingarna Bebban och Ruut, hundarna och de övriga djuren bor...


onsdag 24 juli 2013

Fruntimmersveckan och namnsdagsfirande

Det är fruntimmersvecka. Och det råkar sig så att hon nästan har namnsdag idag. Hon heter Apollina i tredje förnamn och det namnet lär ska ha funnits i almanackan ännu i medlet av 1800-talet under fruntimmersveckan. Det är ett namn som gått i arv generation efter generation i hennes släkt och hon har alltid firat det under fruntimmersveckan.

Det råkar sig inte bättre än att grannen och väninnan från Villa Kattebo heter Kristina och vad är då bättre än att fira namnsdag under fruntimmersveckan tillsammans? Och i år firar de namnsdagarna på tumanhand - på sitt sätt - och gubbarna deras får under tiden ta hand om barnen!

De går till det medelhavsinspirerade orangeriet som har sina turkosa färger, snäckor och alla härliga apelsin- och citronträd, gröna och lila vindruvor, fikon och myrten och mycket, mycket annat. Här kan de sitta och njuta av omgivningen både sommar och vinter och lyssna till porlet från den lilla springbrunnen, känna doften av alla växter och se årstidernas växlingar genom glasfönstren. Och själva har besökarna alltid varmt och skönt  på mjuka dynor och filtar.

Det blir en bra skörd med apelsiner. De ser stora och läskande ut. Också myrten har stora bär.


Hon plockar en mogen apelsin. Det skall bli spännande att smaka. Hunden har följt med till orangeriet och är fruktansvärt nyfiken på allting. Det är viktigt att inte missa någonting.


 De gröna vindruvorna har också mognat och det hänger stora klasar av dem längs med väggen.


För att inte tala om de lila vindruvorna och fikonen och citronerna. Hon plockar två citroner. Kanske hon följande dag borde laga en citronpaj med maräng? Någons katter har sprungit in i orangeriet och myser på bänken. De  har gott att vara där.


Växterna verkar stormtrivas i orangeriet, men lite vatten måste de få nu. Det är lika torrt inne i orangeriet som ute i naturen.


Före damerna kör i gång med sitt namnsdagsfirande sopar Kristina bort några torra löv som fallit ner på tegelgolvet.


Och så är det dags för fruarna att skåla för sina namnsdagar! Skål Apollina! Skål Kristina! Och de skålar med gott vin, tillverkat på vindruvor från orangeriet. Det är lyckat att kombinera med lite saltiga kex, batongbröd och ostar till vinet. De pratar och har roligt tillsammans en stund, men dagens program är inte slut med det här!


När damerna går ut ur orangeriet står tre av Kristinas fem barn utanför och hoppar rep med det nya hopprepet de fått.

Själva skall damerna ännu vidare. De gör sig startklara för en liten utflykt och picknick ut i naturen. De har dragit på sig långskaftade gummistövlar - för ormar finns det i alla paradis. De har också satt på sig sina eleganta finhattar, festföremål och fruntimmer som det ju är! Kristina har packat korgar på cykeln som fyllts med lite ätbart som skall med på picknicken, emedan den andra valt att på något sätt hänga med i stavgångstakt.


De tar sig förbi huset i byn som stått tomt en tid. Det har samlats en hel del föremål och möbler på trappan och på balkongen och det finns hur mycket vildkatter som helst omkring huset. Stackars fågel som byggt ett fågelbo på balkongen. Hur skall den klara sig bland alla katter som strövar omkring där? De ser ingen människa omkring huset och Kristina öppnar försiktigt dörren och ropar: "Ohoj, finns det någon där?". Ingen svarar. Men de har på känn att någonting är på gångs med huset. Kanske skall det bli till salu eller är det rent av redan sålt? Kanske de snart får nya grannar?


Färden fortsätter. Terrängen är snårig och besvärlig. Det var tur att de förstod att ta stövlar på sig.




Äntligen är de framme vid sitt smultronställe! De breder ut den röda filten, plockar blåklint, äter kex och dricker läskedryck. De har kokat riktig pannkaffe och har t.o.m. en pannmössa med sig för att hålla kaffet länge hett och gott och de har stora muggar med sig. Det här är en lugn och vackert belägen plats för fruntimren att fira sina namnsdagar på. Och de sitter här hela dagen och långt in på sena kvällen och bara njuter av naturen och gräshoppornas musicerande.


söndag 21 juli 2013

Den nya klänningen

Hon hade länge tyckt att hon skulle behöva en ny och fin sommarklänning, men ingen lämplig klänning hade hon hittat och över halva sommaren hade redan gått. Det var det vanliga dilemmat; fel storlek, fel pris eller så bara gillade hon dem inte! Då bestämde hon sig för att sy klänningen själv! Det var länge sedan hon senast hade sytt någonting, men kunskapen trodde hon att borde sitta kvar lika säkert som förmågan att cykla!

Tyget var inhandlat och hon hade lånat grannens gamla trampsymaskin. Hon hade ingen egen symaskin, det var så sällan hon ändå hade tid att sy, men det gick lika bra att låna och den gamla symaskinen var i ett mycket gott skick. Och grannen hade varit vänlig nog att låna ut den.

Hon tog itu med klänningen redan tidigt på morgonen efter att ha matat och skött om de små adoptivbabysarna Bebban och Ruut, samt alla husets djur.


Därefter blev det dags att ta itu med mönstret, klippa och sy. Lite fundersam var hon över hur barnen skulle hålla sig lugna medan hon sysslade med sitt klänningsprojekt, men det gick bra. Barnen var nöjda och glada mest hela tiden. De låg och sprattlade på en fårfäll bredvid henne medan hon trampade på och sydde.


När klänningen blev färdig provade hon den och den passade henne perfekt. Hon var nöjd med resultatet. Det hade verkligen lönat sig att själv sy sig en klänning som passade just hennes smak! Den var just så där enkel och bekväm som hon ville ha den. Men trött, ja, det var hon. Hon var helt enkelt tvungen att kasta sig raklång på den mjuka sköna soffan och vila en stund efter att klänningen blivit färdig.


Mot kvällssidan kom maken hem från en resa till huvudstaden. Han hade varit borta ett par dagar. Han ville gärna stanna hemma med barnen och sa att hon kunde ta sig en liten promenad och rasta hundarna till den närbelägna parken så att hon också fick lite frisk luft. Det passade henne ypperligt! Hon behövde verkligen få lite frisk luft, huvudet kändes tungt efter allt sittande vid symaskinen. Det hade varit speciellt ansträngande då det var så länge sedan hon senast hade sytt någonting och så hade hon ju alla barn och djur rumstrerande omkring sig hela tiden.


Hon kände sig riktigt fin i den nya klänningen där hon gick i den grönskande parken, kanske borde hon lite oftare sy sina egna kläder? Kanske borde hon köpa sig en egen symaskin?


Men oj, katten, den hade också följt efter henne och hundarna till parken! Det insåg hon plötsligt när hon hörde den jama. Den var helt hopplös, trodde nog att den var en hund den också. Och hej! Där kommer grannen, då blir det en liten trevlig pratstund i parkens paviljong. Det hinner nog bli skymning före det blir dags att återvända hemåt mot Lundby dockskåpet igen...


onsdag 17 juli 2013

Mitt senaste dockskåp är färdigt renoverat!

Nu har jag äntligen renoverat klart mitt senaste dockskåp - det jag presenterade i mitt förra blogginlägg! Jag har brädfordrat med brasstickor, målat, tapetserat med tapeter från tapetboken från år 1952, tillverkat dörrar, snickrat ett balkongräck och lagt in fönster av plexiglas och skurit ut en plexiskiva för dockskåpets ena öppna sida, tillverkat någon form av trappa o.s.v. Det här får duga tillsvidare! Nu börjar det som jag tycker att är roligast, att flytta in! Och tapeterna är jag jättenöjd med! Den gamla tapetboken som jag fyndade på loppis samtidigt som jag fyndade dockskåpet visade sig innehålla helt underbara småmönstrade tapeter. Det var mycket svårt att välja ut de mest lämpliga tapeterna.








Och avslutningsvis vill jag visa en bild från mitt Lundby dockskåp! Jag hade besök av en rar liten 7-årig pojke som blev väldigt förtjust i att leka med dockskåpet. Hans långa lek avslutades med att alla figurer i Lundby dockskåpet samlades inför måltid. Och min babydocka som jag tillverkat av cernitlera heter härefter Bebban!